Tidlösa klassiker

Brukar alltid stanna vid min kära bokhylla och bläddra i antika poesiböcker jag ärvt av mina farföräldrar. Ferlin, Boye och Gullberg. ord som aldrig går ur tiden. Jag vill bjuda på ett par personliga favoriter.

Nils Ferlin - Cirkus Tigerbrand

Jag lärde mig gå på händer
och strax måste mamma se.
Hon var den förnämsta publiken,
fem öre tog jag entré.

Det hela var bara ett vedskjul,
men störde ej minsta grand.
Och cirkusens namn var präktigt,
den hette Tigerbrand.

Succén var klappad och given,
parketten glad och förnöjd.
Men cirkusartistens bana
blev ganska brant och fördröjd.

Rätt illa for han i världen
och mager blev han och skral.
Men ett tu tre hur det kom sig,
fick han upp en saltomortal.

Då kom där ett pris,
i våras kom där en medalj också.
Det skulle ha glatt hans mor,
men hon var inte hemma då.

Hon reste så brått och så vida,
hon är i ett annat land.
Långt bortom pris och medaljer
och Cirkus Tigerbrand.

Gustaf Fröding - En vintervisa
 
Jag sörja, jag sörja, jag sörja väl må,
 ty stjärnorna så kalla på himmelen gå
 och frusen och kall är hela världen.
 Och mänskorna de kämpa i drivor och snö
 och vandra och gå och förfrysa och dö,
 vart vandren I, vart leder denna färden?
 
 De tycka sig se ljus långt på villande stig,
 de skynda, de tänka att snart få värma sig
 och finna goda vänner i gårde.
 Och kommer en i vägen, så slå de honom ner
 och domna sedan själva och vakna aldrig mer,
 I mänskor, varen intet så hårde!
 
- S.Sköldblom
 

Kommentera här: