Isbergsnovell i Svenska 3 - Jag går nu

 

-          Släpp mig!

Hon sliter sig loss.

-          Gå inte!

Han stirrar henne i ögonen.

-          Varför gör du så här!? Hon håller handen på pannan.

Han börjar gråta och släpper hennes blick.

-          Låt mig va! Gå här ifrån!

-          Kan vi inte prata om det? Varje gång gör du lika dant…

Han väser åt henne att vara tyst.

-          Så du vill inte fixa det här, vet du hur många gånger jag har hjälp dig? Hur många gånger jag har stått där ute och väntat på dig?

-          Påminn mig inte! Han gråter.

-          Vi måste lösa det här, du kan inte hålla på så här. Tänk om vi hade barn, ska du då sticka varje gång det blir jobbigt?

Han vänder sig mot henne, pekar på hennes huvud.

-          Det är du som tycker det är problem!

Hon tystnar och sätter sig ner.

-          Säg inte så, du vet vad jag har kämpat för att du ska må bättre.

-          Det är bra, jag behöver bara vara ifred.

-          Förlåt för att jag härjar så mycket.

Han ler större än någonsin, omfamnar hennes kropp.

-          Aj, ta det försiktigt.

Han kysser hennes läppar.

-          Vänta lite, hon vänder bort sitt huvud.

-          Jag kan inte vänta på dig, du är oemotståndlig.

Hon låter han kyssa henne. Låter honom komma närmre.

-          Varför måste, börjar hon men han sätter fingret på hennes läppar.

-          Tyst nu en stund.

Hon rör han inte frivilligt. Ger honom tillåtelse att treva över hennes kropp.

-          Kan vi inte prata istället, jag vill verkligen det just nu.

Hon tystnar, svarar på hans respons om kontakt men med en isande hand. Han fortsätter och ignorerar hennes kalla känslor.

-          Slappna av, jag behöver dig nu.

Hon stramar på läpparna när han envist klär av henne. Tillslut stannar hon honom och rycker tag i sin blus.

-          Jag vill inte, vad är det du har svårt att förstå?

Det är då han höjer rösten.

-          Men börja inte med ditt jävla tjatande nu igen! Räcker det inte med att jag ska höra dina jävla ord varje dag din jävla feminist hora!

Hon slår till honom i ansiktet. Kinden blir skrikande röd.

-          Säg det en gång till!

-          Feministhora!

Hon vänder sig precis om då han drar tag i hennes arm och rycker ner henne mot golvet. Om någon hade varit i rummet bredvid hade de hört henne skrika när han tar över hennes värdighet. Hon lyckas slå till honom med något och kastar sig mot ytterdörren. Men hon skickar honom en sista blick där han ligger blödandes och fräser som en arg svan.

-          Jag går nu.

Kommentera här: