Utkast

Det finns så mycket jag vill berätta
Öppna munnen och låta orden falla
trycka slut på tangentbordet
känns som om jag aldrig får nog
av ord som ramlar ur min mun
men ibland stannar min sorgsna läpp
livet sätts i repris, ett återfall
minnena blommar upp
som den svartaste våren
minn jag plötsligt
svaghet och offerstolen
den lyser skrämmande ledigt
glömmer bort vad det var jag ville säga
för jag hade så mycket att berätta

Orkar du lyssna på mig en stund?

Orkar du lyssna på mig en stund?
När jag tröttar ut dig med mina ord
Orkar du höra ytterligare en historia?
Om mitt dödstrista liv
Finns det hopp om att du förstår mig?
När jag berättar fragment ur mitt liv
Mitt dödstrista liv
Jag behöver berätta, tyvärr
Kan inte leva själv med en skuld
Kan inte leva på en lögn
Du behöver inte förstå
Du behöver inte se mig som svag
Bara minns min historia
Bara ta mig på allvar
För nu ska jag berätta
Något stycke ur mitt liv
Som kommer förändra mig
Ur dina ögon
Kanske även i dina drömmar
För om kvällen
Ur min barndom
Vandrade mina händer
I en annan kvinnas famn
Inte för min vilja
Inte i min lust
För en annan
Och jag skäms, trotts att jag vet
Att jag är helt oskyldig
Men det har påverkat min syn
På relationer och så
Jag vet inte?
Är det därför jag är som jag är
Tråkig och ointressant för andra
Men inte för dig
Så snälla, bara lyssna
När jag berättar en historia
Ur mitt dödstrista liv.

Fragment

För varje dag blir sidorna mer. Ta del av ett stycke.
"För att orka med situationen blundade jag och försökte framkalla en bild av mig själv, en bild där jag låg i sängen med honom alldeles till mig av passion och lycka. En bild där jag njöt av varje finger som rörde mig. Trotts mitt försök att finna luft i tankarna andades jag lika häftigt som förut. Han la sitt huvud vid min axel så jag hörde varje andetag han tog under tiden han trevade sig in mellan mina ben. Andetag för andetag. Jag sipprade efter luft."
- S.Sköldblom