Flykten

Jag har stått här allt för länge
Med trasiga vantar 
Fingertoppar täckta av is
Ögonen rinner av tjära
Levt på tröstens drycker
I en lång väntan
Som terrorismens slut
Levt som en färgblind kameleont 
Med stundernas energi som hopp
Då och då har stunden kommit
Men hösten blir alltid svart
Ett skrattretande elende 
Ett stycke som aldrig vill ta slut
Jag somnar av min egen röst
Drunknar av mina plågor
Finner ingen tröst på kontinenten
Flyttfågeln inom mig vill iväg
Men förblir stilla sökande



Kommentera här: