När skogen tystnar

Inne i skogen
Under stenblock och mossa
Bakom tallbarr och björklöv
I skogens beskydd
Vilar en prinsessa
Sovande bedövad av doften
Lukten och stanken av vätskan
Rinnandes på hennes hud
Snart kommer älgen och trampar
Han vill skydda henne
Råkar missa hennes port
Ramlar emellan taggtråden
Gömd i mossan
Blodet forsar på hans klöv
Snart är han också död
Prinsessan sover vidare
Väntar på nästa brott
Som skall kväva henne
Försvaga henne




Flykten

Jag har stått här allt för länge
Med trasiga vantar 
Fingertoppar täckta av is
Ögonen rinner av tjära
Levt på tröstens drycker
I en lång väntan
Som terrorismens slut
Levt som en färgblind kameleont 
Med stundernas energi som hopp
Då och då har stunden kommit
Men hösten blir alltid svart
Ett skrattretande elende 
Ett stycke som aldrig vill ta slut
Jag somnar av min egen röst
Drunknar av mina plågor
Finner ingen tröst på kontinenten
Flyttfågeln inom mig vill iväg
Men förblir stilla sökande



När våren sviker

Svart som natten är solskenet
Mörkt som kalla kriget är sommardagen
Kallt som i en ishall är mina vanor
När solen tittar fram bleknar ljuset
I vårtankar dansar djävulen
Med mina beroenden i farstun
De leker att min 300 födesedag närmar sig
En födesedag om återuppstånd
Men kallt som vinden fryser avbilden
Av ett vackrare jag på promenad
I en sorg från avgrunden
Som Gud har målat av