Del 3 av 3

Stressande for Elise runt, rotandes bland pärmar och byråer. Hon letade länge bland papperna men lyckades inte hitta rätt. Patienten behövde högre dos och hon var tvungen att fylla i det men papperna var spårlöst borta. Norrgård hade åkt hem för dagen och Elise låste hans kontor och stängde alla skåp och dörrar. Det slog henne att Doktorn själv hade fått med sig hennes papper hem. 
I bilen hem tänkte hon svänga förbi hans hus. Elise visste att han borde en bit utanför, nära kusten. Hon åkte förbi stranden innan hon såg en stor kåk med hans bil utanför. Huset var gult och en stor altan prydde baksidan mot havet. 
Elise parkerade bredvid hans bil och gick mot ytterdörren. Musik hördes genom ett fönster och hon knackade försiktigt på för att se om han var hemma. 
Inget svar och Elise knackade igen. Hon öppnade försiktigt dörren och ropade men inget svar.
- Hallå? Dörren var öppen!
Elise tog ett steg in och ropade en gång till. Utan svar klev hon in i hans hall. Huset var stort och mycket havsinspirerat. Ifrån ett rum spelades jazz. Hon visste att han var en jazz-fantast och det var uppenbart att han var hemma. Rocken hängde på en krok och hatten lika så. Väggarna var klädda med gigantiska tavlor i någon modern konst. Obegripliga att tolka men de var nog vackra för experten. En smäll hördes ifrån ett rum och Norrgård klev ut med ett kastrullock i handen och förkläde runt magen. Han hade bytt om till en ledigare skjorta men svetten rann från hans hals och han såg mer än uppjagad ut av den rykande kastrullocket. När han fick se Elise stannade han till.
- Vad gör du här? Han tittade sig omkring och såg att hans dörr stod olåst öppen.
- Förlåt, Doktorn. Jag behövde en journal som du fick med dig hem. Elise log när hon såg hans förvånade min och den utrustningen i handen, behöver du hjälp?
Norrgård log milt, han nickade och Elise tog kastrullen ur hans hand. Under tiden Elise ställde fram hans hemlagade korvgryta och skar upp sallad var Norrgård och hämtade journalen. Han var tillbaka på några minuter och i sitt kök såg han hur Elise hade satt fart på hans kök. Hon nynnande tyst på skivan som spelades medan hon hackade en gurka. Norrgård hade svårt att hålla sig fokuserad. Hennes blotta närvaro gjorde att golvet gungade. Hon var en stormig dag på havet, en vindstorm genom Sahara. Hon var kärlesdropparna i hans blod. 
Han hälde upp lite vin i sitt glas, Elise gav honom en blick, det räckte gott för att han skulle le. Norrgård tog fram ett glas till och ställde det bredvid henne. Ljudet av vinet som hälldes upp guppade i glaset. De var båda tysta, kände på spänningen. Norrgård sänkte volymen och skålade med henne. Vinet var spanskt och smakade sött av frukt. 
- Te amo, Elise. 
Hon tittade upp på honom. Han kunde inte hålla viljan i styr, den drog sig mot hennes läppar. Vinets smaker kom allt närmare hans känslor. Snart blandade sig lukterna med varandra. När hans läppar snuddade vid hennes släppte Elise sitt glas och spillrorna låg på stengolvet. Norrgård började genast städa upp glasbitarna och torka vinet. 
- Förlåt, fnissade Elise och Norrgård började också skratta. Du behöver inte visa mer gentleman Doktorn, Elise började sig ner och hjälpte honom, talar du spanska?
- Min förra fru var spanjorska, vi bodde ihop i tio år tills hon träffade en yngre man.
Elise blev tyst i några sekunder. Väntade på att han skulle säga någonting.
- Jag visste inte, började hon.
- Ingen fara, jag är van.
- Så vad betyder det du sa?
Norrgård blev genast på bättre humör men fnissade bara tyst och plockade fram ett nytt vinglas till Elise.
- En annan gång, log Norrgård och gav henne glaset, vad säger du? Vill du dela min enkla måltid med mig? 
Han kunde inte låta bli att le, hennes ögon var fallande som en kattunges jamande. De var oemotståndliga som en bok. Hennes läppar var röda och fylliga som en vinbärsranka. Händerna smala som violinstråkar och naglarna röda som blod när hon la sin hand mot hans fingrar på glaset. Norrgård höll på att tappa hakan och leddes långsamt in i sin egen trans av hennes närvaro. Det var ljuvt att få bekräfta henne igen som en person och inte kollega, tyckte han. I själva verket var känslorna lika starka som ett åskväder. Det var ingen tvekan om att han stannade.
- Vackert hus du har, log Elise på andra sidan bordet. 
- Elise, avbröt Norrgård, jag måste be om ursäkt igen, du har varit öppen med namn och jag har inte presenterat mig, Hans.
Elise skrattade, allt han sa fick henne att le.
- Men för allt jag gjort, varit underlägsen och tyst. En ursäkt mång gånger om är du värd. För sedan bröllopet har jag känt starka känslor för dig men när du sa din ålder brast mitt hjärta.
- Hans, ålder är bara ett nummer i universum. Känslor är så mycket mer än det.
Hans var tveksam, han hade mött motgångar och kände till dess biverkningar bättre än antibiotika. Kärlek kunde bli som cancer. Svårt och obotligt. 
- Vet du hur gammal jag är? Du skulle kunna vara min dotter!
- Stolthet har dragit ner många män i sanden och jag tror inte det slutar här.
Hans hade lärt sig vid det hör laget att Elise hade goda åsikter med bestämda krav. Hon visste vad hon pratade om.
Trots de diskussioner och spända samtal var den där magiska känslan kvar. Hans kunde se hur de båda skrattade till och den hårda stämningen försvann med vinden. Plötsligt reste Hans sig, svepte vinglaset och gick fram till Elise, lyfte upp henne i sin famn och kysste hennes röda läppar. 
- Förlåt för allt, jag är bara en sur gammal man som inte kan bestämma sig.
Hon häpnades, men kunde inte släppa hans famn när han lyfte ner henne.
- Du är inte gammal, Hans. Du är perfekt.
- Nog kommer det en femtio-årskris snart skrattade han och kysste hennes läppar igen.
Hans tog tag i hennes kropp, lät handen flöda runt hennes former. Från hennes nacke ner till låren. Hans kände hennes mjuka hud under kjolen, värmde sin hand mellan hennes lår. Elise rös till, drunknade i hans läppar och kände sin tunga kittla till på hans. Hon fnissade till när hon kände hur han förde henne över bordet. Hur han långsamt smekte hennes ben och kysste hennes hals. Så fort hennes kläder var borta och Elise låg blottad naken på hans köksbord kravlade de sig ner på mattan. Hon fick av honom kläderna och Hans höll henne mot golvet medan han långsamt kysste henne längre och längre ner längs kroppen. Han lät sin tunga kittla hennes våta hinnor. Stormen genom Sahara var på gång. Busvädret på havet forsade fram. Han kunde ta vad han ville ha. 
- Vad du är vacker, log han när han kysst henne upp igen. 
Han kysste den blottade kroppen på matbordet och stickningar i benen kom fortare. Elise var inte sen att ge svar åt hans åtrå. Han njöt när han försiktigt och lugnt särade hennes ben. 

Den stora sängen bredde ut sig över rummet. Överlakanet låg nästan på golvet och vinden blåste tag i gardinerna. Doften av blommor och hav spred sig så ljuvligt i näsborrarna. På golvet strök dig en katt som vandrande ut på balkongen. När Elise klarnat upp såg hon att den stora sten-balkongen bredde ut sig runt huset. Pelargonerkrukor strök sig katten runt och jamade henne att gå upp. Vågskalpen hördes på långt håll och fåglar som kvittrade utanför huset. Solen värmde hennes kropp när hon gick ut på de varma stenarna. 
- God morgon min skönhet, log Hans och fimpade cigaretten. 
Elise blev överlycklig och kastade sig i hans famn. Hans tappade nästan sin hatt och spillde kaffet på servetten. 
- Vill du stanna för lunch? Log han och smekte henne över kinden.


Klänningen fladdrade med vinden och när hon tog hans hand kändes allt så perfekt. På en sten hade prästen ställt sig. Det var bara hon och hans. Precis som det skulle vara. Hans kysste hennes läppar när prästen gav tillåtelse. 
- nu är det bara vi tre, viskade hon i hans öra när prästen lämnat dom.
Hans stirrade förbryllat på sin nyblivna fru men Elise tog hans hand och la den på livets födelse rum. 
- vi måste berätta för dina föräldrar! De kommer bli så lycklig!
- den här gången kanske. Nu har de väl vant sig vid tanken på dig och mig. 
- var inte ledsen, jag ska ordna det här. Jag ska prata med Grunnar. Han kommer trivas med tanken. 

De for direkt. Bemötandet var Gunnar som på farstutrappan beskådande sin dotters illdåd.
- jaså, det är dags att komma hit. Och Doktorn har väl inget i det här huset att hämta. Och fröken kanske ska komma och ta hand om sina pinaler.
- jo, kära Gunnar, jag skulle vilja talas vid med er. 
Elise far kunde fnysa av de flesta men när det kom till klassamällets toppar så mjuknade han fort.
- ett glas på mitt kontor doktorn? 
- säg Hans snälla ni. 

Elise kysste honom innan de försvann iväg. Hans nickade förtroendefullt och började genast prata med Gunnar.

- mamma, jag måste berätta en sak. Lova att du inte svimmar. 

Gerd skrattade för sig själv. Misstankarna var höga men hon ville inte förstöra något. 
- Nu när Hans tar hand om pappa så vill jag att du ska veta att vi ska ha barn. 
- vad jag har undrat, suckade Gerd långsamt.  
-är du inte glad? Hans är mitt allt, ingen annan kan få mig så lycklig. 
- jag förstår det, var bara rädda om er. Och barnet. 

Hans spillde ingen tid. Han tog upp plånboken. Tittade  Gunnar rätt i ögonen. 
- vad vill du ha? 
Gunnar skrattade högfärdigt. 
- om du så har gjort henne havande eller gift dig med henne så kommer du alltid vara ett riktigt svin i mina ögon. Tro inte att din plånbok ska imponera på mig. Och vad tror du grannarna kommer säga? Ungmön som giftes bort med snuskfarbron Doktor Norrgård! 
Hans reste sig så konjaks glaset for i backen. 
- dom kan säga vad dom vill för jag älskar henne. Jag kan ta det.




Kommentera här: