Del 2 av 3

Det var en timme kvar till nästa tåg skulle dundra in. Elise satte sig, trött av allt stressande på en vecka. Allt tjat om att hon var lat och dålig. Hon kunde inte hjälpa att hon var sur på sina föräldrar, de visste att det var ont om jobb i deras lilla by. Det var snudd på uppenbart att hon skulle bli tvungen att flytta. Majken hann först till Doktor Norrgård. Om det hade varit för två år sedan hade Elise blivit anställd först. Doktor Källgren var gammal klasskamrat med hennes far. Den nya läkaren kände inte så många och Majken hade bara tur att hon hann ringa först till honom. 
Det var på något sätt lite mödosamt att lämna byn igen. Hon saknade sin barndom här, Elise ville inte flytta. Det var motsträvigt att se tågen rulla in och folk kliva på. I sin ficka hade Elise en smörgås som hon började långsamt äta på. Varför vänta till tågresan när hon var hungrig nu? Hon började äta och tugga på smörgåsen. Ost från en gård i närheten och hemmagjort bröd. Nu skulle hon börja köpa eget bröd, för tillaga det fanns ingen tid för. Kanske kunde hon börja bre mackor och göra saft när den rätta maken kom in i livet. Men alla de Besserwissrar till karlar som hon mött under sin studietid skulle kärleken ta tid. Elise log för sig själv. Från parkeringen kom Majken springandes. Iklädd sin sjuksköterske-klänning och schalett. Elise blev så förvånad. Majken andades ut när hon såg sin vän. 
- Åk inte! Du måste höra en nyhet! Jag ska flytta! 
Elise blev så paff att hon var tvungen att fråga igen.
- Sixten är här, han har friat! Vi ska flytta ihop istället, han ville inte lämna mig här och åka själv. Är det inte fantastiskt! Vi ska gifta oss!
Flickorna skrattade av glädje, de skuttade och kramade varandra.
- Betyder det att jag kan börja jobba hos Doktor Norrgård? 
- Jag frågade honom om du kunde göra ett försök och han svarade ja.

Kyrkklockorna ringde och orgeln började spela. Elise hade köpt en ny pastellfärgad klänning till sin bästa väns ära. Tystnaden spred sig och bara ett par viskade fortfarande. Elise tittade sig omkring. Hennes föräldrar satt på raden framför och bredvid henne satt en man hon inte kände igen. Han hade mörkt hår som skiftade i grått.  När Majken trädde in blev hela församlingen paff. Allt var så vackert. Framme vid altaret stod Sixten. Elise log, att den förvirrade nyutbildade läkaren skulle falla för temperamentsfulla Majken. De passade så perfekt ihop. Vigseln var vacker och Majken såg lycklig ut. Elise tvekade på kärlek. Hennes naturvetenskapliga böcker var hon trolovad till. Kärlek var bara till för andra. Hon var stark, klarade sig själv ansåg hon. 
Elise sneglade på mannen bredvid henne under tiden Prästen läste ur högavisan. Han hade svart kostym och en smal slips. Välputsade skor och en spetsig näsa. I profil var han smal och ansiktet långt och manligt. Han var välrakad och lika fint kammad. Elise var tvungen att erkänna att han var stilig. Något annat kunde hon inte säga.
Vid utgången krokade de ihop och mannen tappade sin plånbok. Elise var snabb att ta upp den och gå efter honom. Han var snabb i stegen och i all trängsel ut ur kyrkan hann han gå iväg. Elise såg honom försvinna in till församlingshemmet och så fort hon kom dit var han borta.
Elise hade inte tid att leta efter mannen utan satte sig tillrätta vid bordet. Hon var placerad så hon såg bröllopstårtan framför näsan och den var frestade att se på. 
Under tiden öppnade hon hans plånbok. Ett visitkort textat med Dr. Norrgård ramlade ut. Elise var snabb att ta upp det. Han var alltså den nya doktorn, tänkte hon och slog igen plånboken. Just då slog sig ett välbekant ansikte ner bredvid henne. Doktorn sträckte fram handen. Elise blev nervös, han såg ordentlig ut.
- Fröken Eriksson? Så det är ni som ska börja arbeta på måndag. Ett sant nöje att få dela kvällen med dig här då.
Elise rodnande, han var artigare än hon trott. Festen började lite smått med champagne och snittar. De språkade och kunde inte släppa taget om varandra. Doktorn berättade hela sin historia för Elise om hur han jobbat som läkare vid fronten och hur han kämpat i motståndsrörelsen mot kriget. Hans krigshistoria var lika lång som honom. Elise skrattade när han skämtade och log när han flörtade. Elise själv drog sin historia om sin sjuksköterskeutbildning och passion för naturvetenskap. De delade skratt och fakta med varandra. Det syntes på Norrgård att han var fullständigt passionerad av frökens intresse för forskning. 
När Norrgård drog ett skämt kunde Elise inte låta bli att slänga med sina bruna lockar och fnissa under lugg. Elise tog upp läppstiftet och smetade på ett lager extra.
Efter middagen reste sig Norrgård och tog Elise hand.
- Vill Fröken dansa?
Elise var inte sen att svara. Bandet spelade något i lite Jazzig stil och Norrgård förde henne som på rosor. Han höll sin hand tätt mot hennes kropp och sin kind mot hennes. Hans hand var varm men inte svettig. Den värmde hennes kalla hand. Norrgård höll den vackert i sin, passade in som en ros på sin kvist. Handen skulle vara där. Dem dansade hela kvällen och Elise hade aldrig skådat något så vackert. Visst var han lite äldre än henne men så underbar man hade hon aldrig träffat.
- Hur gammal är ni Fröken Eriksson? 
- Snälla säg Elise, medgav hon med ett leende, 23.
Norrgårds hand stramade till. Han log fint och tackade för dansen när musiken tog slut. Elise häpnades, stämningen försvann när Norrgård bockade artigt för dansen. När Norrgård gick mot baren för ett glas vatten var Elise efter lika snabbt. Men så fort hon såg honom dricka upp gick han mot utgången och försvann med rocken i handen och hatten i andra.

Det luktade kliniskt rent och väntrummet var tomt. Klockan på väggen tickade och visaren slog på sju. Steg ekade i korridoren och iklädd vit rock och slips trädde Norrgård fram. Han hade en bunt papper i handen och hälsade på Elise med bara en nickning.
- Trevligt bröllop det blev, log Elise och försökte få ögonkontakt med honom.
Norrgård log angenämt och la ner papperna på sin arbetsbänk. Han gav en blick åt henne att slå sig ner. När han hade en ledig hand hälsade han med en bockning.
- Så roligt för Majken att komma iväg ifrån staden. En riktigt trevlig gosse hade hon hittat också. Nyutbildad läkare och allt.
Elise var helt tagen. Det var som om de inte träffats tidigare. Hon stirrade på doktorn, tyvärr visste hon inte hans namn men att hon kände sig sviken var ett faktum.
- Doktorn, jag kräver en förklaring, vad är det? I helgen, betydde det ingenting?
Doktor Norrgård stramade på sig. Hans läppar blev ett rakt streck och händerna knäppte han långsamt.
- Nu är det så här, Fröken Eriksson, började han men blev avbruten.
- Fröken! Du vet mitt namn doktorn! Varför gör du så här?
- Nu får du ta och lugna dig, här inne är det professionellt arbete som ska skötas. Om ni inte fick lära er det på skolan så kommer du förstå det nu. Vill du jobba här så ska du göra det som ett proffs.
Doktor Norrgård avslutade samtalet och reste sig tyst.
- Du börjar i morgon bitti.

Första dagen var hemsk. Doktor Norrgård ignorerade Elise, hon tog det personligt och undrade vad det var för fel på henne. Hon försökte smita in på personaltoaletten och måla sig emellanåt och rättade till klänningen så fort han gick förbi men inget var lyckat. Om så hon hade svimmat hade Norrgård fortfarande skött sitt jobb utan minsta vink på flirtande vägar. Elise jobbade i mottagningen och såg till att rätt person fick komma in och träffa doktorn. 
Det var tyst när de stängde för lunch och Elise begav sig iväg mot stadens fiskrestaurang för att äta. Hon slog sig ner och beställde något fint med räkor. Elise tittade inte så mycket på menyn. Räkor var gott och hon var hungrig efter första jobbdagen. 
Ljusen brann på bordet och servitören serverade henne en fördrink till maten. Det var stadens trevligaste restaurang och hon njöt av lugnet och slippa jobbet.
Just då klev doktorn in. Elise följde varje steg han tog. Hans elegans och stolthet gjorde henne stum men hon var lite arg. Den magin de hade den kvällen dödade han på en sekund. Doktorn såg henne och slog sig ner vid hennes bord.
- Är det okej? Frågade han mycket mildare än förut.
Elise nickade men kunde inte ta bort spänningen mellan dem. Han var skyldig henne en ursäkt.
- Ni måste förlåta mitt uppförande. Jag vill inte falla för någon kvinna och försöker hålla mig.
- Om Doktorn är så vild borde han nog uppsöka lite hjälp, fnös Elise.

Maten var serverad men sällskapet var tyst. Middagen var också hemskt pinsam och Elise skyndade sig i maten. 

De jobbade ihop i flera veckor. Doktorn var lika stel och stolt. Han gjorde inget försök att öppna en ny relation till sin medarbetare. Elise teg som en mus, hon kände sig sviken och sårad. En vänskap och relation som var förstörd. Trotts deras spända relation var de ändå tvungna att sammarbeta. Dagarna var långa och arbetet slet på själen

Kommentera här: