Flyga drake utan vind - del 4

Del 3: Anna har fått kontakt  med den nyanställde trädgårdsmästaren, Arvid, och har just kommit hem efter en mässa och möter Erich von Minden i sitt eget hem.
 

–                    Herr Minden har sett fram emot att träffa dig, log Annas far när han kom ifrån salongen och mötte Erich von Minden och Anna.

–                    Trevligt, neg Anna och presenterade sig.

Missionärer och utländska pastorer var en vana i Prästgården och Anna var van vid nya ansikten. Men att hennes far hade bjudit hem en tysk disponent var av det unika.

–                    Jag skulle just bege mig, log Erich, men ett glas champagne till kan väl inte skada? Han visade Anna mot salongen och Annas far var inte sen att följa med.

Mötet kändes både oplanerat och onaturligt. Fader Olsson var nervös och försökte få mötet mellan disponenten och sin dotter så bekvämt som möjligt. Efter ett glas kändes stämningen lättare och Herr Minden var en pratsam karl så det var aldrig tyst. Öppna spisen sprakade och det hann bli sent in på kvällen. Anna hade fått veta att Erich von Minden var delägare i vapenindustrin i ett familjeföretag.

–                    Jag är född i Sverige men mor ville att jag skulle växa upp som far, därför skickade de mig till mina släktingar nere i München på min 16 års dag. Sedan dess är jag bosatt där.

Anna hejdade en gäspning, hon var trött men var tvungen att lyssna klart på Erich innan han for vidare. Hon tyckte det var underligt att hennes far lät honom stanna så länge på en söndag då han gärna ville vara ensam och be. Men Anna antog att det var något viktigt med denna man. Kanske ville hennes far utöka sitt predikande i Tyskland?

–                    De ville att jag skulle välja min fars väg men jag tror att Gud har andra planer för mig efter min mission. Jag tror min framtid vilar i farbrors företag.

Fader Olsson nickade intresserat och smuttade på likören. Intresset var högt för Erichs affärer och Anna kunde se i hans ögon hur Fader Olsson nästan önskade att det vore hans egen son.

Erichs självsäkra uppsyn kunde göra vem som helst avundsjuk. Han drack nöjt av champagnen, kammade fingrarna genom det blonda håret så fettet fastnade under naglarna. Han dammade av ena axeln med handen, rättade till kavajen med samma säkra flin. Hållning var stolt när Erich började berätta om sin farbror. Hans lovord och sitt vackra Tyskland. Fader Olsson blev stum av förvåning över Erichs ägor och kretsar. Det var bättre än väntat, Erich var mannen Fader Olsson länge sökt. 

-                       Och det har visat sig blivit en mycket lyckad affär, avslutade Erich i ett skratt om sin berättelse om Familjens väg in till rikedomar.

Han smilade lika nöjt som förut men med en vass tunga som liknade en orms. Självgodheten var att ta på. Anna genomskådade den med en enda blick. Hon var analytisk och tillbringade mycket tid åt att skåda och fundera, det hade blivit en lärdom. För även om Erich varkade ohyggligt trevlig och charmant kände Anna på sig att otryggheten började krypa fram. Hela kvällen hade hon känt sig lugn och tillfreds men hans blickar var otroligt starka, det var som att simma genom havet utan att veta det värsta tänkbara fanns under ytan. Hon kände rädslan komma när Fader Olsson tittade bort i en sekund och Erich började sakta smeka sin hand längs hennes ben. Anna spärrade förbryllat ögonen på Erich, flyttade sitt ben men han drog bara på mungipan i ett lika självsäkert leende som skrämde henne. Hon ställde glaset åt sidan.

–                    Hoppas att ni lyckas med era planer, log Anna milt, jag ber om ursäkt men jag måste bege mig, välsigna dig.

Hon såg att Fader Olsson visade Erich åt biblioteket och Anna begav sig hastigt där ifrån. Hon längtade efter en kopp te och få krypa ner i sängen med Theo. Innan hon somnade försökte hon sudda bort tankarna om framtiden, hon visste att den var planerad bara inte hur och hon visste också att det skulle bli en ändring. Hon var i den åldern nu, åldern att möta en livspartner.

I Prästgårdens trädgård dansade fjärilarna som om de aldrig sett solen förut. De små rummen runt alla rosbuskarna skapade en omfamnad känsla. Idag stod krukor pyntade med spets och björkriset runt entréporten gjorde att jag visste att dagen var kommen. Det kändes inom mig, hushållerskorna hade tisslat och tasslat om Erich von Minden. Så klart jag hade fattat vad som skulle ske.

Pastor Olsson försökte låtsas om som om Erich bara av ren slump råkade vara där. När Fader Olsson var på väg in rullade bilen in på grusplanen. Vinden blåste tag i hennes lockar och hon fick fingra bort dem ifrån ögonen för att kunna urskilja mannen femtio meter i från henne. Den omtalade Erich. Fader Olsson låtsades spela förvånad när han kom gående emot dem sedan visade han Erich till baksidan av huset och vinkade bort Anna.

Genom fönstret såg hon Erichs stolta hållning. I profil smalnades hans ögon när solen sken, en jagande blick visade han upp mot himmeln. Efter ett långt samtal ute i trädgården kom hennes pappa in med stormsteg.

–             Von Minden är en mycket bra karl, ta på dig något vackert!

Hon bejakade sin fars entusiasm med ett lugnt leende. Han ville ändå det bästa, ansåg Anna.

Utanför hörde hon deras konversation. Att han skröt på, det märktes tydligt. Anna skakade på huvudet med en suck när hon hörde pratet om allt hushållsarbete hon kunde utföra. Ifrån köksfönstret kikade hon ut på Erich. Det var svårt att sluta tänka på honom. Skulle hon vara orolig? Skulle hon vara glad? Anna hade svårt att bestämma sig. Ännu var personen bredvid henne framför altaret en osynlig skugga. Var det Erich som skymdes i svart kostym? Anna visste inte hur hon skulle tänka, oron var som en dimma av skräck. Direkt när han kom upp i skallen blev gestalten vid altaret så tydlig men det var väl som hennes pappa brukade säga. Ja, vad brukade han säga? Slutsatsen blev att Erich var bäst för hennes familj. Anna svor, det hjälpte inte heller.

Erich bar en brun kavaj, matchande kostymbyxor i slimmad passform. Hon mötte hans blick när hon hällde några droppar kaffe i hans kopp. Erich tackade artigt och följde hennes gång med en kritisk blick. Det var bara inte att hon kände sig iakttagen när hon gick runt bordet, när hennes pappa talade storordigt om henne skämdes hon också.

Fader Olsson reste sig efter en timmes prat med Erich. Anna hade lyssnat till det hon kunde, mer än hälften av tiden fick hon vara inne men nu satt hon där. Erich la benen i kors. Vinden greppade tag i syrenens blommande doft och blandade sig med hans rakvatten. En doft som inte var bekant, en främling.

Erich svepte den sista droppen kaffe. Sträckte fram sin hand över bordet och log samtidigt som han sa sitt namn. Anna hälsade på honom, inte lika tveksamt som hon först trodde, nervositeten försvann. På kavajen satt en vapenformad bröstnål. Den symboliserade någon klubb. Hon granskade hans kortklippta kammade hår, det låg slätt och så perfektionistiskt rakt att det liknade ett konstverk. Erich satte sig på knä, Anna blev chockad, hon förstod vad som skulle ske.

-                      Fröken Olsson, vill du gifta dig med mig?

Kommentera här: