Flyga drake utan vind - del 1

En drama/feel-good/romantik novell med historiska drag i delar. Idag kommer första delen av ca. 12 delar.
 
Del 1
 

Hovarna smattrade och dammet yrde på marken.  Hon kramade tygeln, satte sig djupare i sadeln. Den vita hingsten stannade långsamt upp, trippande på stället. Anna klappade hingsten på halsen, lät honom trava runt på platsen sedan lättade hon på tygeln, lät han rusa sin energi tills den tog slut. De kom ut på en större grusväg. Hennes klänning fladdrade i vinden, hon tvärstannade. Mindes tiden, det var söndag idag. Plötsligt började de mörka molnen närma sig i öst. Regnet var på väg. Klockan var redan för mycket. Allt på en gång. Hon skänklade på och styrde hemåt. Vid stallet stod en tjänsteman och tog emot Anna och hingsten. Hon hoppade hastigt av, betjänten påpekade att de redan hade börjat och Anna sprang upp mot godset. Hon fick på sig en ny klänning men hann bara ut innan regnet kom. En bit bort hörde hon kyrkklockorna och Anna sprang det fortaste hon kunde.

Hon var framme, när klockan tystnat. Anna tvekade, om hon inte gick in skulle han bli ursinnig och tanken på en utskällning lockade inte. Bättre att be om förlåtelse och glömma allt. Hennes lockar hade ramlat ur och kjolen var blöt av regnet som hade plaskat upp.

Med ett osäkert handtag öppnade hon porten. Dörrens gnisslande ekade ljudligt i hallen. Hon kunde varken smyga in eller ta en genväg. Vägen var bara rakt fram. Försiktigt tassade hon fram på den stora mattan och försökte finna sig till ro i den heliga salen. Anna stannade upp, smekte väggarna med blicken. Helgon, som var målade på väggen, blickade upp mot himlen gav henne varken hopp eller pålitlighet, hon tappade tron för en sekund. Det som vanligtvis fanns till godo för hennes tröst räckte inte till. Anna var rädd. Hon kände sig lika vilsen som ett barn i mörker. Här inne gick det inte att gå trygg, hon visste att långt fram förbi raderna av lyssnade församling stod hennes far, Prästen. Anna skulle befinna sig på första parkett men nu var den upptagen. Hon väckte uppmärksamhet när hon försökte vara smidig och smita in på en bakre rad. Tanken slog henne att han alltid följer henne vart hon än gick. Då var det inte Gud hon tänkte på. Hennes far kommer alltid ihåg hennes plikter.

- S.Sköldblom


Kommentarer:

1 filippalofsved.se:

Kul med novell nu till jul då man är inne mycket och inte har annat att göra så är de mysigt att läsa! :D

Svar: Ja precis!
Sigrid Sköldblom

Kommentera här: